Swischhh...en fusing ugn fattigare

Ska man skratta eller gråta, eller bara känna sej nollställd när det händer sånt som inte får hända. Tror jag nollställer mej, drar efter andan och konstaterar att "så här är det nu".

Blev inspirerad ikväll och tänkte fusa lite glashjärtan till halsband. Stod och talade i telefonen och hör ett konstigt ljud, trodde det kom utifrån, men något knackar mej på axeln  och frågar "kan det var fusing-ugnen som lät"? Riktar blicken mot den och konstaterar att det kan det, temperaturen rasar neråt så fort att jag inte hinner med.

Undersöker lite grann, ser inget underligt, och tänker att jag kan starta om den som vanligt efter avkylning. Jo, hej bara, temperaturen stiger sakta, sakta, så sakta att till och med jag fattar att någonting är fel...  Gör en ny undersökning, och inser att jag själv förorsakat ugnsdöden. För utom räddning är den.

Först blir jag som liiite nöjd, jag har ju fått en anledning att köpa en lite större, men behöver bara titta på leverantörernas priser för att lika snabbt bli väldans missnöjd. Ugnarna har blivit nästan dubbelt så dyra från det jag senast såg. 

Suck, jaja, på något vis löser det sej, det gör det alltid. Inte alltid på bästa sätt men ändå, det löser sej... Tänker på sinnesrobönen  "förändra det du kan, acceptera det du inte kan förändra, och ha förmåga att inse skillnaden"....

Over and Out